Visningsrummet i Gamla Mejeriet, med en byskeugn i fonden.

NÄR OSSI GUSTAVSSON FRÅN VÄSTERBOTTEN HADE ARBETAT I MÅNGA ÅR SOM SKORSTENSFEJARMÄSTARE FÖRVERKLIGADE HAN SIN DRÖM: HAN TOG VARA PÅ ALLA DE ERFARENHETER HAN SAMLAT PÅ SIG GENOM ÅREN OCH TILLVERKADE EN ALLDELES EGEN GJUTJÄRNSKAMIN, FULL AV GENOMTÄNKTA FINESSER OCH HANTVERKSMÄSSIGA DETALJER. IDAG ÄR DET SÖNERNA SOM DRIVER BYSKEUGNEN VIDARE, I GAMLA MEJERIET MITT I BYSKE.

www.byskeugnen.se

 

Peter slipar.

Norrlandsgrabben Ossi Gustavsson var 17 år när han började som lärling hos en skorstensfejare. Det var på många sätt ett hårt arbete. Men också fantastiskt. Eller rättare sagt: Eldstäder var fantastiska, upptäckte Ossi. Ju mer han lärde sig om kaminer och kakelugnar, vedspisar och öppna spisar, desto mer intressant blev det. Åren gick och snart var han skorstensfejarmästare själv. Drömmen blev att en dag tillverka den perfekta eldstaden, med alla de där detaljer som han fått upp ögonen för under sina yrkesverksamma år. Så småningom hade han skissat fram ett förslag till Byskeugnen— en rejäl gjutjärnskamin med tydlig känsla från tider som flytt, men med ett unikt och modernt inre: Inuti kaminen löpte rökgaskanaler, precis som på en kakelugn, som återvann värmen ”ett varv till” innan röken släpptes ut genom skorstenen. På det viset värmdes själva eldstaden i keramik från två håll: Dels med hjälp av elden, dels med hjälp av de varma rökgaserna som cirkulerade runt om den. Tillsammans med sin sambo och tillika konstnär Mona Hedenström designade de ugnen. Den fick strama, enkla linjer, och pryddes med vackra, slingrande ornament.

Byske Ugnen, Byske.

Peter slipar.

— Det var ett relativt stort projekt. Det handlade ju inte bara om att skapa något vackert utan också om att klara av det rent tekniska med rökgaskanalerna. Tekniken var ju obeprövad i gjutjärnskaminer på den tiden. Till slut, när farsan var färdig med ritningar och uträkningar, åkte han till Polen och till ett gjuteri där. De är väldigt skickliga på gjuteri där nere och han fick ovärderlig hjälp av en polsk formmakare och ingenjör. Hans hantverkare gjöt allting för hand, enligt gammal hantverkstradition, berättar sonen Melker.
Idag är det han och brodern Peter som driver Byskeugnen hemma i Byske. Familjeföretaget har numera växt från att vara en liten bisyssla hemma på gården till eget showroom och verkstad i Byske och flera återförsäljare, nu senast Nacka Byggnadsvård i Stockholm. Byskeugnen ligger i det Gamla Mejeriet i Byske — en så liten by så att den egentligen borde vara bortglömd men som istället blivit ett levande centrum i bygden med eget (femstjärnigt) havsbad och ett bedårande läge vid Byskeälven med havet strax intill. Tre mil bort ligger Skellefteå där många Byskebor jobbar. Inte Peter då, som har minst sagt nära till jobbet. Han och familjen bor nämligen på övervåningen i Gamla Mejeriet, i lägenheten där mejerskan och mejeristen en gång huserade när mejeriet blomstrade i mitten av 1900-talet, och tar bara trappan ner till jobbet på morgonen.

Gamla Mejeriet i Byske.

Själva mejeriet är en klassisk industribyggnad, byggd 1942 och full av den tidens retrocharm. Solen lyser på tegelfasaden och på marken ligger ett litet snötäcke; det krispar om skorna när jag går mot entrén. På insidan går jag igenom vedförrådet och lastkajen och därinne öppnar sig en charmig lokal med flera rum — på sina håll är takhöjden uppemot fyra meter hög. Melker berättar vidare:
— Det där med eldstäder var farsans stora intresse. Han tittade alltid på kaminer och kakelugnar var vi än var, och köpte en del fina eldstäder från förr också när han hittade någon han gillade, på loppisar, auktioner och när han var ute och jobbade. Vi har flera av dem uppställda här i utställningen.
Byskeugnen som varumärke har kanske vuxit med åren, men Peter och Melker men håller fast vid det småskaliga. Själen i hantverket ska finnas kvar, menar de.
— Gjutjärn är aldrig helt perfekt. Det har små variationer och ”defekter”, precis som vi människor. Det är det som gör materialet så intressant.
Det finns två modeller av Byskeugnen, Lilla Byskeugnen som är runt en meter hög, och Stora Byskeugnen, som är drygt 1,2 meter. Det är fråga om tunga pjäser: Lilla Byskeugnen väger inte mindre än 230 kg och är otroligt effektiv fast den är så liten — den håller värmen i 8-10 timmar efter en brasa. Peter fortsätter:
— Varje detalj på våra ugnar är i gjutjärn och gjuts fortfarande för hand på gjuteriet i Polen. När ugnarna anländer till oss är de grovmonterade och det återstår för oss att kvalitetskontrollera och slutmontera. Alla detaljer ska på plats, som plåtar, spjäll, glas och reglage. Keramiken till eldstaden tillverkas på ett företag i Höganäs och den väger hela 75 kilo.

Verkstaden.

Just idag står ett tjugotal Byskeugnar på plats i Gamla Mejeriet. Vissa ser helt klara ut, andra är tydligt ”under arbete”. Det är högsäsong, vintern är här, och förfrågningarna duggar tätt. Byskeugnen syns inte så mycket i reklam och på de stora kaminföretagen, har jag lagt märke till, och jag undrar vilka kunderna är.
— Alla sorter, faktiskt! Folk hittar oftast till oss genom tips från andra och också genom internet. I de här trakterna är vi förstås välkända och en hel del västerbottningar har Byskeugnar. Flera Byskeugnar står på väldigt intressanta platser som gamla skolor och missionshus. Där har man valt en Byskeugn till stora salen, de passar bra in i stilen där. Nu börjar faktiskt också stockholmare hitta oss i större utsträckning. Vi har fått fler återförsäljare söderut, bland annat Nacka Byggnadsvård. Nu har vi också en egen visningslokal vid Vitabergsparken som har öppet på förfrågan.
Hur ser framtiden ut?
— Den är spännande! Vi vill hålla Byskeugnen och den gamla hantverkstraditionen bakom levande. Våra gjutjärnsugnar håller i minst hundra år och genom att de även har en tidlös design blir det ett väldigt hållbart alternativ som värmer i generationer. Vi funderar också på att utöka verksamheten lite, sälja i övriga Norden och nere på kontinenten.

Byske Ugnen, Byske.